I vårt arbete med att ständigt bli bättre och ständigt utvecklas ingår det som en viktig del att analysera den typen av frågeställningar.

Svaret är att det faktiskt finns några gemensamma framgångsfaktorer hos de som blivit riktigt bra. Ur ett ishockeyutvecklingsperspektiv är det därför viktigt hur vi nyttjar den kunskapen ute i verksamheten. Med det menar jag att det är viktigt att vi får fler ledare som kan lära sig av detta och ta det vidare i just sin verksamhet.

Vi kan konstatera några gemensamma saker när vi tittar på och pratar med de ishockeyspelare som, så att säga, gått hela vägen i sin karriär.

• Den viktigaste framgångsfaktorn är att samtliga haft roligt. Ishockeyn har inte varit så allvarlig tidigt i karriären.
• De har tränat mycket och haft förutsättningar att träna även på egen hand på isytor i närheten av där de bott. De har en talang i grunden, men träningen är avgörande.
• De har hållit på med många olika idrotter i tidiga år.
• De har haft föräldrar som utan tvång eller press stöttat i idrotten.
• De har haft bra ledare som förstärkt och utvecklat, inte ledare som pressat och gallrat ut.

Jag skrev så sent i förra krönikan om Hemmaplansmodellen. Det är ett sätt för oss inom ishockeyn att ur ett utvecklingsperspektiv ta ett helhetsgrepp på föreningsverksamheten. Det är i hemmamiljön man som spelare måste utvecklas och det är där ledarna som är så viktiga för utvecklingen finns. Det måste vara roligt. Därför utvecklar vi spelformerna med sikte bl.a. på att minska allvaret i de tidiga åren.

Egen övning viktigare än något annat

Att bli riktigt bra kräver mycket träning. Inte alltid i organiserad form, utan har de som blivit riktigt bra har kunnat ’leka ishockey’, ofta på egen hand på en isyta som funnits i närheten. Visst är den organiserade träningen med bra ledare i ishallen viktig och en stor del i att man tar de slutliga stegen mot framgång. Men det räcker inte. Att träna mycket handlar i grunden om att i unga år spontanidrotta ofta och att även hålla på med många idrotter. Vi vill så klart att så många som möjligt ska kunna och vilja åka skridskor för att det är så kul. Med den kunskap och den erfarenhet vi får av de som kommit så långt man kan inom ishockeyn så har en framgångsfaktor varit att ofta kunna åka skridskor spontant i närheten av där de bott. En hemmaplan på riktigt alltså. I det perspektivet blir arbetet med fler isytor en, ur vårt perspektiv, framgångsfaktor för att få fram ännu fler och ännu bättre ishockeyspelare.

Vuxnas ansvar

Föräldra- och ledarrollerna är avgörande för framgång. Svensk ishockey har många bra och utbildade ledare. Men vi måste alltid kontinuerligt utveckla och utbilda våra ledare att se människorna bakom ishockeyspelaren. Vi kan inte ha ledare som trycker ner, som inte ger feedback eller inte ser alla på och runt isen. Tvärtom måste vi ha ledare som bygger och stärker de som valt att spela ishockey oavsett ålder och ambitionsnivå. Det är en nyckel att få fler att spela längre upp i åldrarna. Därför förbättrar vi spelarutvecklingen så att vi både får bra ishockeyspelare och bra människor.

Vi vill att föräldrar är aktiva och stöttar sina barn och unga. Ställ frågor, var engagerade och ta diskussioner när det behövs. Men gör det med respekt för de som är i verksamheten. De allra flesta är där för att ge barnen det han eller hon behöver för att växa och bli ännu bättre både på och utanför isen. Stötta dina barn att ha roligt. Fråga om han eller hon hade roligt på träningen eller matchen. Gör det inte så allvarligt.

Svensk ishockey strävar hela tiden efter att bli bättre. Vi ska alltid ta till oss av nya kunskaper om träning och tävling. Men att köra framåt betyder också att vi ibland behöver titta i backspegeln och lära oss av det som varit. Det är däremot viktigt att backspegeln inte blir större än framrutan. Då är det svårt att köra framåt.

Tommy Boustedt